Monday, 4 November 2013

Rindu I

Assalam.

Fieq, Anty.

Yana rindu nak main basketball. Sungguh. Rindu sangat ni. Sejenis riindu yang kuat sampai terasa kecutnya hati, macam kena cubit-cubit, kesit hati.

Rindu nak kena cabar. Rindu dengan taunt AK. Rindu dengan gurauan 'Yana pendek' 'Yana rebound'. Rindu dengan 3-point.

Yana rindu badan nak rasa sakit-sakit sebab training. Rindu dengan rasa pressure untuk improve skill sendiri. The drive to be patient with the coach,and the players. That feeling when you step into the court in a big game. That first footstep.When you line up against your opponents. That drive to win. That adrenaline rush when you run, and you feel liberated. That feeling when a fast-break happens and you score.

That feeling when you steal.

That feeling when you block.

That feeling of being pushed. Body contact. Sweet,sweet sweat.

Itu kalau main. Kalau tengok kat Chung Hwa. Dengan budak-budak sekampung dengan komen masing-masing. Dengan abam2 cina kita yang sibuk betting berapa score team yang tengah main. Rindu nak jadi ref. Nak blow.

Rindu bila berhadapan dengan Fieq. Anticipating her next move.When she laughs and scores. When I actually managed to block her. Rindu kalau kena tipu dengan Anty, fake dia sana sini. Ah orang tua tu. Kata je tua tapi kuat menipu dalam game. Rindu dengan Samah, Pokmi, Cikgu, AimanBieber, AK, Keba. Dan yang sewaktu dengannye.

Rindu sem terakhir dengan manusia ni semua.

Aku rindu bola Oren. Dribbling. Running. Perasaan bila bukak bola. Trusting teammates. And when we've done the team good.

I miss basketball so badly.

1 comment: